Maj 26

Ironman Lanzarote 2008.05.24

Ironman Lanzarote 2008.05.24

Förberedelserna var ganska bra, helt ok simträning, många långa cykelpass, dock inte tillräckligt många, långa och hårda enligt min bedömning så här i efterhand. Halva mars och de två sista veckorna gick bort på löpträningen, skador och sjukdom. Det kunde dock ha varit värre.

Morgonen började kl 04.25, klockan 05.15 träffades vi i receptionen och gick iväg till växlingsområdet, en promenad på 15 minuter. Det var full fart i växlingsområdet och jag gjorde två toalettbesök innan jag krängde på mig våtdräkten och smörjde in valda kroppsdelar. Sen gick jag ner till den ännu mörkare simstarten, placerade mig i 65 min gruppen, längst till höger för att slippa den värsta propellern. Det visade sig att jag fick en riktigt bra simstart. Inga armbågar, inga sparkar, ingen som ville simma över mig osv..En mycket bättre simstart än Kalmar. Alla tog det försiktigt och visade respekt för varandra tyckte jag, ingen hets. Jag var iof lite för snabb grupp men det flöt på ganska bra i alla fal, blev om simmad av många, det var inte många som jag simmade förbi. Efter första varvet låg jag enligt schemat, ganska bra till och simmade andra varvet väldigt snålt och effektivt, tappade dock tekniken efter drygt 3000 meter men det visade sig inte ha något direkt genomspegling på totaltiden på simningen. 1.15 och det är jag nöjd med, precis enligt schemat. Springa upp från stranden till växlingsområdet gick bra, hämta sin påse och springa in i tältet. Svetsningen på påsen gick sönder, där jag skulle lägga våtdräkten. Stoppade ner våtdräkten och simglasögonen och sa något till funktionärerna men det hade ingen tejp utan de rullade bara ihop den trasiga påsen, sista gången jag såg dom grejorna tänkte jag och sprang mot cykeln. Många hade tagit på sig cykelskorna i tältet och klampade de 200-800 meter man måste för att hitta sin cykel. Jag hade satt fast skorna på cykeln och kunde springa mycket fortare igenom hela cykelparkeringen. Ett smart drag. Väl uppe på cykeln så var det ganska avvaktande cykling. Jag kände mig stark men fick hålla igen, körde trots allt om en hel del folk. Efter 15 km kom den första riktiga stigningen, cykla uppför i typ 15 minuter är ingenting man gör i Sverige vanligtvis. Men det var ingenting mot vad som skulle komma. Långa rakor med motlut, man ser flera kilometer framåt i motvind och två bergstoppar. Första bergstoppen var hårdast att ta sig uppför i slutet av backen var stigningen ganska brant och en del framför mig började sick sacka för att det skulle gå lättare. Jag bara tryckte allt jag kunde och kom upp till slut. Väl uppe så stannade jag och pissade, nöjt lite av utsikten. Nedförskörningen blev inte riktigt planerad drack inget innan serpentinerna började utan fick koncentrera mig på kurvtagningarna. Cykeln är ganska överstyrd men det gick hyfsat i varje fall. Fort och kallt blev det på vägen ner jag satt och huttrade på cykeln. Val nere i dalen genom en by och kraftigt uppför igen. Den andra stigningen var inte riktigt lika svår mest desto vackrare, fin utsikt på vänster sida. Väl uppe på toppen och påfyllning av vätska så bar det uför. En härlig utförskörning, länge och fort gick det, ibland ryckte det till i styret så jag vågade inte ligga i tempobågen utan höll båda händerna på styret och försökte vara så liten som möjligt. Men rätt vad det var så kom två spanjorer cyklande i bredd förbi mig, liggande i bågen och snackade med varann. Det gick väldigt fort men de hade väl en lite annan rutin på nedförskörning. Sen kom vi till en flackare parti med vinden ryggen och nu skulle det gå undan.Men krafterna var helt slut, främst gluteus men även korsryggen ville inte vara med. Den snabba hemkörningen blev ett harvande i 25-30 km/h. Tappade inte så mycket placeringar men körde inte ikapp så många heller. Sista milen kom många ikapp och då hade jag slagit av lite på farten, men det var precis som om många ville klämma ur det sista ur kroppen innan löpningen. Det var härligt att se växlingsområdet. 7.02 blev tiden på cyklingen

Under tiden jag sprang med cykeln i växlingsområdet och ut för att hämta bagen så insåg jag att benen var helt slut. Insåg också att någon startplats i Hawaii skulle det inte bli i år. Så väl ute på löpningen sprang jag till första vätskekontroll vilket borde ha varit 1-1,5 km och under tiden låste sig nästan ryggen ett par gånger, jag började gå efter vätskekontrollen och koncentrera mig på att njuta av loppet istället. Det är sällan man får tillfälle till detta. Jag stannade vid en storbildskärm och såg när vinnaren gick i mål. Det var skoj. Sen finns det alla varianter av löpare, bra dålig och de som lever i sin egen värld. De som springer men jag går lika fort osv.. Jag saknade lite musik längs vägen som på SM och andra lopp brukar ha längs efter banan. Efter ett tag blev det tråkigt och långsamt att gå, jag började springa istället och så pågick längs hela vägen, ibland sprang jag och ibland gick jag. Så det var inga maraton blytunga ben som gick imål. Roligt att få skaka hand med tävlingsledaren som gör detta med samtliga och har förmodligen gjort det i 17 år också.

 

Det var en väldigt bra arrangerad tävling, förutom att registreringen ligger på club la santa förstås. Jag gillar verkligen ön och kommer garanterat åka dit mer, cykelbanan är precis i min smak, hård och oberäknelig. Trots allt så kostar det pengar och vore det inte för denna begränsning så skulle jag anmäla mig idag. Resan vara förstås också helt sjukt jobbig och det fick jag sota för hemma. 39-40 graders feber i tre dagar är inge vidare.

 

134 684 809 Krister Hällgren SWE 01:15:00 05:31 07:02:28 08:27 04:29:38 13:01:02