Sep 18

Berlin Marathon 2018

For two years ago i did the Berlin Marathon for my first time and i was really exicted afterwards, it was a really nice race. And now i got the opportunity to race again.

Die Messe, very big and lots of things to buy , i found the Maurten place easy and got my Berlin Stuff, talked with the guys and they said that i could have even more gel but i wanted to try first. Polar had a big monter and was promoting their latest clock.

I like the race because it is very easy to go the race and get in the slot, not as in New York that it is a pain. I was ready with 6 bags of maurten, one every 30 min. I was not in my best shape, so my goal was 3-3.15 and i started easy the first 5 km, and crusing at 10 km 43 min. then the people was getting more aggresiv and i was follwing the people, little more speed and to hard for me, but it was nice and the track is very nice. At the 21 km i saw that i was not getting at sub 3 and decicde to slow down the speed. a lot of people was passing me then, but at 30 km i was passing people instead. And the amazing thing with Berlin it is feels like flat running all the time. It is a really nice course and sometimes really crowed with people that is shoting at you ..

at 39 km my front legs was getting crashed,, i dropped in speed and was feeling really bad i the legs when i crossed the line .. but 3.10 is best of the year.

It feels really good the have run on the same track and the same day as the world recordholder for marathon and i can understand the feelings.

It is a really good race and i can really recomend it , my  goal is to do the Majors now..

Chicago

New York

Berlin

Tokoyo

Boston

London.

Aug 26

Sala Silverman 15 year 2018

2005 was my first Sala and i am problaby one of the few that have done the race most times, 15 Year this year and a finisher t-shirt. Thats was great.

Late to start as usual, very comfortable with the race because i have done it many times. Six days after Copenhagen was a challenge.

New for this year is that they had chip so you could choose to take it easy in the swimstart. But not me. I swam with the top as usual, had a pretty bad swim, zick zack and did not see anything, the sun was in the way , really hard swim, i dont know why i was swimming like a snake, but the time was ok. Up on the bike and felt good, pushing pretty hard on the first lap, on the second lap i started to feel empty in the legs but the issue was that my back started to hurt, the pain from IM came back, so the last lap was a survivor lap with harder wind also.

The run, well my legs was done the first 2 km, but then they started to feel better,  i hade some splits around 4,30 but it never really got up in speed, and the last lap i got payed for the short recovery from IM. Really slow but steady run.

On a good day the swim would have been 1-2 min faster, and the bike 10 min and also the run. 4,30 i still pretty hard to beat, but i am slowest cyclist

Aug 26

Ironman Copenhagen 2018

Copenhagen every day during the Week. I have been in Kalmar nine times and i know the circus and the place, really cose and family and a pretty small town. The whole town is about Ironman and every important person in the Swedish family triathlon circus is there to get connection or to be social. If you like that, then go to Kalmar, If you like a big town race with a really nice bikecourse and a crowed run course then choose Copenhagen.

I lived pretty close to the airport and the start of the swimming, Amager beach, at nice beach on a sunny summerday, now it was late summer and only a few people. But the expo and finish in in the town, i like that.

Anyway , in the morning i walked the 2 km to the start and as usual and fixed the bike and then got down to the start, very nice and smooth start 6 people start each 5 or 10 second, i was after the fast red cap that swim around 1hour, and i got a very nice start of the swim, not special warm in the water but not cold either 19,2 according to IM , straight swim, under two bridge and back, on the the way back a jelly smashed in my face. really surprising. And my face start burning , not much but i was most worried about allergic chock, nowadays you can get allgergic chock from anything 🙂 . But it was an easy piece , it was burning  a few hours.

The last 500 meter it started to get a little crowed in the water and i lost power and speed due to my handfull swimworkout the last eight weeks, but the swim was pretty solid and 1.13 was the time .

T1 was pretty fast for me anyway and i past lots of people , out on the bike and on the streets of cph. My bikecomputer did not start, i had to fix a little with it and after 4 km it started anyway. One of the reason to not have electric gears, streets in a town is always a challenge,, but after a 10 km we came outside town och straight forward road beside coastline, some rolling hills but almost flat. A caravan of fast cyclist was passing me, i held 170 watt and felt pretty comfortable and was not pushing anything. After a while we took left in the mainland of the island, and it was headwind and rolling hills, and then left again back to cph, the wind was pretty good but still rolling hills, and i started to feel discomfort. And on the second loop i had hard time with my back, butt and neck, typical too little lsd. I pushed more wattage on the second loop but less speed and after the second loop is was a neverending driving in the city of cph before T2 , if was not fun or good, better to have a bigger loop outside town

T2, the took the bike and grabbed my bag and switched to running shoes, felt pretty done for the day, but now it was a marathon to go, found the speed and my legs was pretty good, Very crowed in the town when we ran, and music on many places, after the third loop i started to feel very tired and lost 5 min/km speed but i did not walk anything just in waterstation.

It was a solid race and i felt pretty satisfied afterwards, and i can recomend the race. The organisation after the race was pretty good also. Easy to get food and massage and find the bike.

Aug 18

Kalmar Ironman 2015 en analys.

Tiderna var ungefär 20 min långsammare än ett ”normalt” år på grund av den hårda sjön och vinden på öland som gjorde att folk inte heller orkade springa lika snabbt. Tittar man på eliten så är de bara någon minut långsammare på simningen, vi som är 5-10 min långsammare har helt enkelt bara en dålig teknik i simningen. Jag kämpade i 2 km vågor innan det släppte och jag höll igen med krafterna också, vilket visade sig vara bra då jag hade kraft att trycka sista biten.Riktigt bra. Jag var dessutom väldigt fräsch då jag steg upp i T1. Men 45 % nybörjare i startfältet så de borde verkligen ha sagt någoting om detta före start eller på pre race mötet, många fick nog en chock och jag tänkte bara, shit.. detta blir stökigt.

En babblande Paul i värsta halleljuja stämning på prerace mötet och bara prata om att vi inte får drafta och allt annat oväsenligt, ta upp aktuella problem istället för att köra samma jargong på alla tävlingar. Och mat i vita plastförpackningar. Tack !

Ut på cykeln och försöker hålla igen så gott det går, då jag vet av erfarenhet att man kan dra iväg i ett för högt tempo, segade över bron i motvinden, men väl på öland va det bara att trycka på i sidvinden. Bra tryck ner till vändningen, sen blev det motvind och lite kämpig vind på vägen tillbaka till fastlandet. Däremot en väldigt skön medvind över bron, hemåt till fastlandet. Väl på fastlandet blev det en snirklig cykling men rätt trevlig. Tappade lite motivation en stund och Sanna kom ikapp och började skrika på mej. Jag började cykla lite mer fokuserat då. Annars höll jag en väldigt stabil cykling och hade krafter kvar i slutet vilket är första gången någonsin. Körde in på 280 tss, vilket är vad man ska ligga på om man ska orka springa ett marathon.

Startade löpningen i fem minuters tempo och njöt av värmen och publiken på det första varvet, sprang några km i sub 4,30 tempo innan jag tappade lite fart. Blev törstig för första gången någonsin på en tävling och fick börja dricka två muggar vid varje ställe. I slutet tappade jag motivation och fick spänningsvärk i magen som blev värre om jag ökade tempot. Men 11.13 eller 10.57 spelar ingen roll om hundra år. Mitt mål var runt 10 timmar så det var rätt lång ifrån det.

Jag är rätt nöjd med loppet och det var väl disponerat och jag visade att jag kan springa efter cyklingen efter många år av gång. Däremot så är jag besviken på cykelformen, all tid och alla prylar man har lagt ner på cykeln visar bara att man blir långsammare. Slutsatsen är att jag inte kommer att köpa något mer till cykeln som ska vara ”aero” utan jag behöver få större och kraftigare benmuskler med uthållighet.

Annars tycker jag det är en bra tävling med undantag för att dom kunde ha sagt någonting om simningen innan starten. Det gör man faktiskt på Stockholm Marathon men nästan aldrig på en triathlontävling, vilket är väldigt dåligt. De hade bara tur att någon inte drunkna under tävlingen. 40 st omhändertagna men ett stort mörkertal som ej startade eller som spydde och fortsatte. Riktigt illa skött av tävlingsledningen i just detta moment, annars är det en riktigt bra tävling , men jag kommer inte igen nästa år. Jag tävlar inte för att ha en bra tid på ironmanstatstik utan jag tävlar för upplevelsen och kalmar känns väldigt tryggt och numer lite trist också. Så jag satsar mina pengar på någon annan upplevelse istället.

Sen tycker jag det är komiskt och underhållande och bara massa lögner om hur folk skyller på punkteringar, mekningar och felnavigeringar i vattnet och mage hit och dit. Får du punktering och inte har rätt grejor med dej så har du inte gjort läxan ordentligt. Jag brukar köra utan slangar eller reservdelar på vissa tävlingar och då har jag gjort ett aktivt val. Annars är cykelmek lite viktigt som att träna byte i T1 och T2. Är man tillräckligt seriös så har man koll på sina prylar, annars kan man lika bra lämna det hemma. Men bortförklaringar är den fjärde grenen och lika roligt att läsa om det, jag hade ett perfekt lopp och har inget att skylla på förutom att jag bara är pinsamt långsam.

Jul 03

Nice Världsmästerskap i Motala.

imageFörst fick Motala det stora förtroendet att köra SM med en helt ny tävling, vilket de skötte bra. Året efter blev det också ett SM i misär som egentligen borde ha varit 750 meter simning eller duathlon. Istället fick vi harva runt 3000 km och vattnet va betydligt varmare än lufttemperaturen. Så det va faktiskt med stor tvekan och mycket skepticism  som anmälde mej till tävlingen efter att blivit uttagen.

Min egen regel efter förra årets drama i Motala är att inte tävla i triathlon med öppen vatten simning i juni och jag ska försöka hålla denna regel. Det är alldeles för kallt i vattnet i juni och triathlon är ingen macho sport där det gäller att uthärda en kall simning. Hawaii är inte direkt någon sval simning. Men har det varit en varm vår så är det varmt i vattnet och det går bra att tävla i juni. Men huvudregeln är ingen triathlon i Sverige i juni, vilket raderar ut 1/3 av säsongen. Men va fan, våga ha mer tävlingar i juli istället. Augusti är knökfullt redan.

Motala är en liten skitstad som verkligen behöver Vätternrundan och Triathlon, Thoren har gjort en riktigt fint jobb. Enkelt och smidigt med nummerlappar och expo. Att team Sportia har ensamrätt på Vätternrundan och VM gör det enkelt och lite tråkigt. Slipper spendera massa pengar och tid på intressanta grejor.

Ett prerace möte som spåra ut i vanlig ordning med frågor på en femårings nivå. Förstår inte riktigt men mötet hade kunnat halverats. Alltid samma sak. Folk kan köpa Cervelo p5 men inte veta det mest grundläggande inom triathlon. Jag provade simningen och simmade 5 meter innan jag trodde att huvudet skulle sprängas av kyla. Det gick inte att fortsätta. Jag fick låna en simmössa och då gick det plötsligt mycket bättre i kylan. Helt överrraskad och förvånad att en liten och tunn gummisak kan göra så mycket i vattnet och kylan. Så nu kommer att jag alltid ha en fjollig simmössa på mej. Det blev dubbla simmössor på tävlingen såklart.

1500 meter och en senare start blev det vilket gjorde att man inte behövde stiga upp så blodigt tidigare. Vid frukosten laddade det argentinska proffset upp med sin familj Annars rätt lugnt på vårt ställe. Pumpade cykeln och hängde på en massa saker på cykeln. Vi hade inga fickor på våra dräkter eftersom det inte är långdistansdräkter. Så det fick bli lite eltejp på ramen med lite gel och ngn bar. Mycket snack om energi och sånt. Det finns många skolor om bästa energin och intag, men Generellt så är magproblem ett tecken på att man har för hög ansträngning så att kroppen inte kan jobba med att ta vara på energin. LIkaså kramp, ett tecken på för hög belastning under för lång tid. Men såklart finns det alltid undantag. Men jag köpte lite energvit och lasta på cykeln. Riktigt bra shit kan jag säga efteråt. 2 gels i löparpåsen blev det. Sedan va allt klart. Bara väntan inför att få simma i det kalla vattnet som hade blivit 14 grader till dagen i ära. Vädret va typiskt svensk sommar, perfekt med andra ord. 20 grader och typ vindstilla. Alla visste att idag skulle det går fort.

Starta mitt i fältet och kände mej inte så taggad att simma aggressivt och snabbt utan min plan var att följa med och försöka komma igenom simningen smidigt och snabbt, Stökigt och nervöst va simningen ibörjan. Hamnade långt ut till vänster och gjorde en rätt stor usväng och på tillbakavägen hamnade jag för långt ut till vänster och blev tvungen att parera innan jag kom rätt. Misstänker att jag hade nog kunnat simmat en minut snabbare om jag hade kommit mer rätt och varit lite mer aggressiv. Men simtiden var bra och jag var rätt nöjd när jag klev upp ur simningen. Brukar ligga lång efter men ligger numer i klungan vilket är en bra förbättring.

En snabb T1 och ut på cykeln, där jag naturligtvis strula med skorna och blev omkörd av en bunt cyklisterna. Det kostade mej nog 2 minuter ibörjan med strulet att få in fötterna i skorna. Jag hade inte förberett mej  på detta och behöver träna på det. Fick efter ett tag in fötterna i skorna och kunde börja trampa runt. I backen så cyklade jag om två stycken som tappade kedjan och suckade bara.Vilka puckon, sånt kollar man innan att cykeln är i fin form. Men så är det när man är snabb nog att komma upp med alla andra. Fick snabbt in ett bra flyt och hamra på rätt bra, låg 10 watt för högt första milen men tänkte inte så mycket på det, kände mej stark. Hela första varvet gick det rätt bra, många cyklister men inte riktigt så många som körde drafting. Snabb bana och lite vind gjorde att många körde för hårt på cyklingen. Det gjorde jag också. Andra varvet började jag känna det och i slutet av varvet stanna jag för att kissa, ibland är att bra att få stanna upp och vila musklerna för att sedan komma igen. Istället för att göra allt på cykeln. Före vändningenn på sista varvet som kom två svenska  age-group tjejer och körde om mej , snacka lite med varandra och fortsätta sedan med 2 meters lucka. Jag blev väldigt förvånad över detta. Såg ingen annan av svenskarna som kompiskörde på detta viset. Mötte de sedan då de hade vänt och de körde lika tight då De hade en plan och fort gick det också. Beundrar snabba tjejer, men folk som har en plan att drafta sig till medaljer är lite magstarkt, men tydligen så är det ingen som bryr sig. Jag säcka ihop på tredje varvet totalt. Hade inga krafter kvar. Sista milen va mest en plåga i dålig position.image(1)

In i växlingen och skorna fick vara på, stappla ner till tältet och gjorde en långsam växling, ut på löpningen och benen kändes som bly. Inget löpsteg och inte heller någon kraft. Jag visste att jag hade kört för hårt ibörjan av cyklingen och fick nu sota för det. Försökte hitta ett bra tempo  men kom aldrig upp i någon bra fart Andra varvet gick rätt bra , hade ett bra flyt. Kom in på tredje varvet och nu började det bli riktigt jobbigt i benen. Trötta ben på sista varvet och men kom till slut i mål.

image(1)

Bra simning, tyvärr cykla jag för fort och tränat för dåligt för att kunna springa fort på löpningen. Trevlig tävling och bra arrangemang. Återkommer gärna.

Jun 14

Vätternrundan 2015 – den femte i ordningen också.

Senaste jag åkte runt Vättern var 2001 och då gick det en bit under 10 timmar, sedan dess har jag inte haft tid att köra Vättern och det har inte passat i mitt schema med verkligheten.

Men i år var det dags för min femte runda och det blev lite speciellt måste jag säga. Det har hänt en del på 14 år och konstigt är det väl annars. Det är en mycket mer hets om tider och var och varannan kör i team. Det är nästan så att vi som kör solo är i minoritet. Nu är det kanske inte så i verkligheten eftersom det är massor av folk i olika nivåer. Men ibland känner man sig nästan som varböld som bara åker längst bak i dessa ”proffsklungor” . Det vill inte heller ha draghjälp och det kan man också förstå. Jag håller helt med Fritz att man borde separera teamkörningen med solokörningen. Det skulle skapa en bättre vätternrunda. Dela upp det på två dagar och låta alla som har team för köra separat och de andra dag två . Då skulle det bli mer renodlat, men färre olyckor vet jag inte, verkar vara de i teamen som kraschar mest. Intressant att dom döljer stastiken på olyckor på vätternrundan också . Det är bara ett bevis på att det ökar och troligen blir allvarligare olyckor. Jag såg fyra olyckor under min färd och under mina fyra tidigare rundor såg jag inga . Så det har visst blivit betydligt värre och i år var det dessutom väldigt bra förhållande. Jag kan tänka mej hur det ser ut när det är lite värre förhålllande.

Men till racet, kom iväg bra och hakade på ett göteborg lag som jag höll mej tätt intill under första 70 km, sedan vek de av in i depån. De ville absolut inte ha någon draghjälp och va rätt hårda på det.. Vi var ett gäng som låg bakom dom och surfa på. Sedan in i Jönköping och ut och fick lite medvind i morgonkvisten. Medvinden tillgtog sedan och jag höll ett hyfsat tempo fram till Hjo där jag bestämde mej för att stanna och kissa och fylla flaskan, ta två bullar och ta av lite kläder. Kände att det skulle funka rätt bra att springa en mara också . Steg på igen och hade turen att få köra ihop med ett ride of hope gäng.. i ett antal mil i bra tempo , men sedan fick en av dom punktering och hela gänget stannade. Då fick jag för första gången köra lite själv och det är liksom där jag känner mej mest trygg, solokörning är min grej och det kändes bra. Men bara efter några kilometer kom ett gäng och jag hakade på dom. Men sista 50 km hade jag lite svårt att hänga med och fick släppa och sista 20 km solokörde jag och njöt mest av de fina vägarna. Tidigare så körde man stora vägen sista biten, men nu vek man av och körde på mindre vägar vilket va roligare och finare. In och köa 20 minuter för att få sin medalj va inte riktigt så proffsigt tycker jag.

Vätternrundan firade 50 år och jag skulle vilja se full statstik på tävlgande, brytande, ambulansutryckningar, benbrott, skallskador, kön osv.. men det vågar dom inte visa vilket är väldigt dåligt. Tävlingen består numer av svensk klassiker folk, folk som vill utmana sig själv, men mest av vita män i teamkläder som leker cykelpoliser och kör på sub tider. och återkommer varje år och lever för denna tävling

Jag tycker inte man ska behöva vänta 20 minuter på att gå i mål på ett sånt här stort arrangmang och tycker inte alls det är prisvärt. Dessutom tycker jag att man utsätter sig själv för en väldigt stor risk när man kör vätternundan. Jag kommer igen om 10 år och ser hur det har utvecklats under den tiden.

2015-06-14 22.41.00

 

Jun 06

Mitt 20:e Stockholm Marathon och sub 3.

Några dagar innan blev jag lite förkyld men försökte sova bort det och på fredagen kände jag mej rätt okej men drömmen om en rekordtid var borta.

Expot bjuder som vanligt på sämre giveaways år från år, minns hur det var ibörjan då man fick ett pastapaket och allt möjligt skit. Nu kom jag hem med en inbjudan till espoo och nummerlappen såklart.

Inget regn i starten och en stor förhoppning om att prognosen skulle vara fel infann sig. Kom iväg väldigt bra och dundra iväg i ett rätt högt tempo, såg ledarbilen fram till strandvägen sedan så försvann den. Det gick riktigt fort ibörjan och jag kände jag mej pigg, men höll ändå ner pulsen så den inte rusade iväg utan mest bara försökte komma igång i ett högt tempo men på strandvägen hittade jag tempot och höll det rätt bra, medvind längs hela södermälarstrand va helt suveränt, sprungit där i motvind och det är inte roligt, troligen bättre med motvind på norrmälarstrand istället. Vid varvningen kändes det fortfarande bra. Likaså vid 25 km och passerade 30 km och det började bli lite segt, men hade ett bra tryck på södermälarstrand på andra varvet, tog det lugnt uppför västerbron och hade allt under kontroll , eventuellt på gång ett nytt pb. Norrmälarstrand gick bra och 35 km va klart, men sedan kom jag in i en svacka då jag hade lite problem att hålla uppe farten, och regnet kylde ner kroppen ordentligt så jag insåg att det inte skulle bli något pb och att 3 timmar gränsen var rätt lugn, slog av lite på tempot då och cruisa in på 2.58.57. Ett väldigt stabilt lopp och där jag va rätt pigg efteråt och återhämtade mej snabbt efter loppet. sm15

Maj 24

Skärholmsloppet 2015

Roligt med mindre lopp och där det är så enkelt.

Banan var rätt kuperad första km och en hög puls fick man direkt, sedan flöt det på bättre under nästa km och vid 2,5 km så fick vi springa igenom skärholmen centrum och det var lite festligt. Sedan ut igen på cykel och gåvägen. 3:e km pressade jag rätt bra, men i slutet av 4:e km kom en liten motlut och där tappade jag både fart och steg, säkert en 10 sekunder i koma där det inte gick speciellt snabbt. Fick upp farten igen de sista 800 meterna och kom in på 18,47 vilket är rätt bra med tanke på banan struktur. Inte speciellt  snabb. Men bra träning och jag hade nog kunnat springa snabbare för pulsen var inte rekordhög.

Nästa gång ska jag kolla upp de sista 2 km av ett lopp om jag är osäker på sträckningen, så man kan planera lite bättre, detta är speciellt viktigt på ett 5 eller 10 km lopp. Det gäller att disponera krafterna rätt i slutet. På ett marathon spelar det inte alls lika stor roll.

Ser fram emot Stockholm marathon på lördag och det kändes bra med detta lopp inför årets andra marathondrabbning.

Maj 10

Kungsholmen runt 1/2 marathon

En fråga på facebook, ledde till att jag fick överta en startplats från en väns vän. Helt underbart, dessutom har studenterna insikten i att man kan byta namn och det gjorde jag således. Blev seedad direkt efter eliten och kom iväg bra.

Kände mej seg och trött i benen och ingen fart i kroppen innan tävlingen på uppvärmningen och tänkte, hur ska detta gå . Men jag kom iväg i ett stabilt 3.50 tempo och det kändes bra. Helt under kontroll och inte för hård ansträngning. Tuffa på första 5 km i ett bra tempo. Resterande 5 km var mycket kurvtagning och lite mer kuperat. Vid varvningen drog jag på och låg och pressa 3.44 i medvind och solen i ansiktet. Svetten flödade och jag insåg ännu en gång att jag trivs i värmen. Jag presterar bättre i värmen än andra och sämre än andra i kyla. Men det goda slutade efter drygt 2 km, då det blev skugga och motvind. Pressade stundtals sista kilometerna men halkade in på 1.22 och jag tog 2 placeringar under sista varvet och det är väldigt bra disponerat lopp. Spang dock ej negativt, men nära på .

En riktigt bra genomkörare för att få tempo i kroppen. Nu bara lite finjustering innan maran, då ska det sannerligen gå snabbt.

Maj 02

Tvåa i RM i Duathlon

2015-05-01 15.13.38Igår kördes SM i Duathlon i Upplandsväsby, och jag kom in på en andra plats i H45-49, den största klassen.

2004 kördes SM:et senast i Upplandsväsby, jag var med då också och var i väldigt dålig form. men duathlon är väldigt rolig tävlingsform.

Nu var det dax igen , förra året 3:a och året innan 2:a. Nu med ett gäng nya ungtuppar så jag skulle bli rätt nöjd med en tredjeplats var min tanke innan loppet. Fast egentligen ville jag bara köra och göra mitt lopp och se att cyklingen hade gett resultat.

En riktigt djävla regnskur kom det innan start och nu har jag verkligen haft tävlingar med skitväder, hoppas på 30 grader varmt och vindstilla på stockholm Marathon. Jag är bättre i värme och tappar i kyla jämfört med konkurrenterna. Så är det bara. Men lyckligtvis så hann det bli uppehåll innan start och det rusades iväg i ett vädligt högt tempo. Det gick lite uför och runt 3 min per km. jag föll sedan ner i 3.44 tempo och kände rätt snabbt att det inte fanns något klipp i benen. Hasade runt i två varv och höll bra fart men inte någon toppfart och jag brukar vara lite snabbare än så här in på T2. Va på gång att göra en snabb växling men strula lite med glasögonen som immade igen. Ut på cykeln och nu skulle det avgöras hur vinterns träning hade gett resultat. Höll ett bra tempo och hög puls, blev omkörd av en kille efter några km, sen körde jag om honom i en uppförsbacke, därefter körde han om mej igen. Då passade jag på att pro-drafta på honom i cirka en km innan vägen svängde höger. Och vad är det då, jo man ligger på 10 meters lucka, helt laglligt och det är såklart en fördel. Jag fick ner pulsen nästan 10 slag och fick lite återhämtning. Men efter högersvängen så drog han på ordenligt och jag följde inte med. En krokig och lite kuperad bit de sista 8 km . En otroligt skön och bra cykelbana måste jag säga, inga stora backar utan mest pressa hela tiden. In i växlingen och gjorde en bra växling som kunde gått ännu snabbare men kom ut bra och hörde att jag hade någon i hasorna. Täntke att han kommer snart om för jag har inga krafter kvar, men efter 500 meter lossnade det och jag fick igång flytet i löpningen och kunde dra på och springa förbi några. Skön känsla och den andra löpningen gick också snabbare än den första. Vilket aldrig har hänt tidigare. En bekräftelse på ett bra disponerat lopp. Sacka ner lite i slutet och vände mej om och såg att det kom ngn , drog på ordenligt in i mål. För det visade sig sedan att det var nummer 3 i min klass som låg mej i hasorna. Tur att jag drog på ordentligt då. Han berätta att han kunde inte följa med mej uppförsbacken. Jag är rätt stark uppför. Det är en skön känsla att ha en stark löpning, hoppas jag får utnyttja den i Motala.

Kul att komma på en andra plats iigen och ett bra arrangemang, skulle bara ligga helgen innan stockholm marathon får då är chansen för gott väder bättre och en bra warm-up inför Stockholm Marathon.