Tävlingar

Berlin Marathon 2018
For two years ago i did the Berlin Marathon for my first time and i was really exicted afterwards, it was a really nice race. And now i got the opportunity to race again. Die Messe, very big and lots of things to buy , i found the Maurten place easy and got my Berlin Stuff, talked with the guys and they said that i could have even more gel but i wanted to try first. Polar had a big monter and was promoting their latest clock. I like the race because it is very easy to go the race and get in the slot, not as in New York that it is a pain. I was ready with 6 bags of maurten, one every 30 min. I was not in my best shape, so my goal was 3-3.15 and i started easy the first 5 km, and crusing at 10 km 43 min. then the people was getting more aggresiv and i was follwing the people, little more speed and to hard for me, but it was nice and the track is very nice. At the 21 km i saw that i was not getting at sub 3 and decicde to slow down the speed. a lot of people was passing me then, but at 30 km i was passing people instead. And the amazing thing with Berlin it is feels like flat running all the time. It is a really nice course and sometimes really crowed with people that is shoting at you .. at 39 km my front legs was getting crashed,, i dropped in speed and was feeling really bad i the legs when i crossed the line .. but 3.10 is best of the year. It feels really good the have run on the same track and the same day as the world recordholder for marathon and i can understand the feelings. It is a really good race and i can really recomend it , my  goal is to do the Majors now.. Chicago New York Berlin Tokoyo Boston London.
Sala Silverman 15 year 2018
2005 was my first Sala and i am problaby one of the few that have done the race most times, 15 Year this year and a finisher t-shirt. Thats was great. Late to start as usual, very comfortable with the race because i have done it many times. Six days after Copenhagen was a challenge. New for this year is that they had chip so you could choose to take it easy in the swimstart. But not me. I swam with the top as usual, had a pretty bad swim, zick zack and did not see anything, the sun was in the way , really hard swim, i dont know why i was swimming like a snake, but the time was ok. Up on the bike and felt good, pushing pretty hard on the first lap, on the second lap i started to feel empty in the legs but the issue was that my back started to hurt, the pain from IM came back, so the last lap was a survivor lap with harder wind also. The run, well my legs was done the first 2 km, but then they started to feel better,  i hade some splits around 4,30 but it never really got up in speed, and the last lap i got payed for the short recovery from IM. Really slow but steady run. On a good day the swim would have been 1-2 min faster, and the bike 10 min and also the run. 4,30 i still pretty hard to beat, but i am slowest cyclist
Ironman Copenhagen 2018
Copenhagen every day during the Week. I have been in Kalmar nine times and i know the circus and the place, really cose and family and a pretty small town. The whole town is about Ironman and every important person in the Swedish family triathlon circus is there to get connection or to be social. If you like that, then go to Kalmar, If you like a big town race with a really nice bikecourse and a crowed run course then choose Copenhagen. I lived pretty close to the airport and the start of the swimming, Amager beach, at nice beach on a sunny summerday, now it was late summer and only a few people. But the expo and finish in in the town, i like that. Anyway , in the morning i walked the 2 km to the start and as usual and fixed the bike and then got down to the start, very nice and smooth start 6 people start each 5 or 10 second, i was after the fast red cap that swim around 1hour, and i got a very nice start of the swim, not special warm in the water but not cold either 19,2 according to IM , straight swim, under two bridge and back, on the the way back a jelly smashed in my face. really surprising. And my face start burning , not much but i was most worried about allergic chock, nowadays you can get allgergic chock from anything 🙂 . But it was an easy piece , it was burning  a few hours. The last 500 meter it started to get a little crowed in the water and i lost power and speed due to my handfull swimworkout the last eight weeks, but the swim was pretty solid and 1.13 was the time . T1 was pretty fast for me anyway and i past lots of people , out on the bike and on the streets of cph. My bikecomputer did not start, i had to fix a little with it and after 4 km it started anyway. One of the reason to not have electric gears, streets in a town is always a challenge,, but after a 10 km we came outside town och straight forward road beside coastline, some rolling hills but almost flat. A caravan of fast cyclist was passing me, i held 170 watt and felt pretty comfortable and was not pushing anything. After a while we took left in the mainland of the island, and it was headwind and rolling hills, and then left again back to cph, the wind was pretty good but still rolling hills, and i started to feel discomfort. And on the second loop i had hard time with my back, butt and neck, typical too little lsd. I pushed more wattage on the second loop but less speed and after the second loop is was a neverending driving in the city of cph before T2 , if was not fun or good, better to have a bigger loop outside town T2, the took the bike and grabbed my bag and switched to running shoes, felt pretty done for the day, but now it was a marathon to go, found the speed and my legs was pretty good, Very crowed in the town when we ran, and music on many places, after the third loop i started to feel very tired and lost 5 min/km speed but i did not walk anything just in waterstation. It was a solid race and i felt pretty satisfied afterwards, and i can recomend the race. The organisation after the race was pretty good also. Easy to get food and massage and find the bike.
Kalmar Ironman 2015 en analys.
Tiderna var ungefär 20 min långsammare än ett "normalt" år på grund av den hårda sjön och vinden på öland som gjorde att folk inte heller orkade springa lika snabbt. Tittar man på eliten så är de bara någon minut långsammare på simningen, vi som är 5-10 min långsammare har helt enkelt bara en dålig teknik i simningen. Jag kämpade i 2 km vågor innan det släppte och jag höll igen med krafterna också, vilket visade sig vara bra då jag hade kraft att trycka sista biten.Riktigt bra. Jag var dessutom väldigt fräsch då jag steg upp i T1. Men 45 % nybörjare i startfältet så de borde verkligen ha sagt någoting om detta före start eller på pre race mötet, många fick nog en chock och jag tänkte bara, shit.. detta blir stökigt. En babblande Paul i värsta halleljuja stämning på prerace mötet och bara prata om att vi inte får drafta och allt annat oväsenligt, ta upp aktuella problem istället för att köra samma jargong på alla tävlingar. Och mat i vita plastförpackningar. Tack ! Ut på cykeln och försöker hålla igen så gott det går, då jag vet av erfarenhet att man kan dra iväg i ett för högt tempo, segade över bron i motvinden, men väl på öland va det bara att trycka på i sidvinden. Bra tryck ner till vändningen, sen blev det motvind och lite kämpig vind på vägen tillbaka till fastlandet. Däremot en väldigt skön medvind över bron, hemåt till fastlandet. Väl på fastlandet blev det en snirklig cykling men rätt trevlig. Tappade lite motivation en stund och Sanna kom ikapp och började skrika på mej. Jag började cykla lite mer fokuserat då. Annars höll jag en väldigt stabil cykling och hade krafter kvar i slutet vilket är första gången någonsin. Körde in på 280 tss, vilket är vad man ska ligga på om man ska orka springa ett marathon. Startade löpningen i fem minuters tempo och njöt av värmen och publiken på det första varvet, sprang några km i sub 4,30 tempo innan jag tappade lite fart. Blev törstig för första gången någonsin på en tävling och fick börja dricka två muggar vid varje ställe. I slutet tappade jag motivation och fick spänningsvärk i magen som blev värre om jag ökade tempot. Men 11.13 eller 10.57 spelar ingen roll om hundra år. Mitt mål var runt 10 timmar så det var rätt lång ifrån det. Jag är rätt nöjd med loppet och det var väl disponerat och jag visade att jag kan springa efter cyklingen efter många år av gång. Däremot så är jag besviken på cykelformen, all tid och alla prylar man har lagt ner på cykeln visar bara att man blir långsammare. Slutsatsen är att jag inte kommer att köpa något mer till cykeln som ska vara "aero" utan jag behöver få större och kraftigare benmuskler med uthållighet. Annars tycker jag det är en bra tävling med undantag för att dom kunde ha sagt någonting om simningen innan starten. Det gör man faktiskt på Stockholm Marathon men nästan aldrig på en triathlontävling, vilket är väldigt dåligt. De hade bara tur att någon inte drunkna under tävlingen. 40 st omhändertagna men ett stort mörkertal som ej startade eller som spydde och fortsatte. Riktigt illa skött av tävlingsledningen i just detta moment, annars är det en riktigt bra tävling , men jag kommer inte igen nästa år. Jag tävlar inte för att ha en bra tid på ironmanstatstik utan jag tävlar för upplevelsen och kalmar känns väldigt tryggt och numer lite trist också. Så jag satsar mina pengar på någon annan upplevelse istället. Sen tycker jag det är komiskt och underhållande och bara massa lögner om hur folk skyller på punkteringar, mekningar och felnavigeringar i vattnet och mage hit och dit. Får du punktering och inte har rätt grejor med dej så har du inte gjort läxan ordentligt. Jag brukar köra utan slangar eller reservdelar på vissa tävlingar och då har jag gjort ett aktivt val. Annars är cykelmek lite viktigt som att träna byte i T1 och T2. Är man tillräckligt seriös så har man koll på sina prylar, annars kan man lika bra lämna det hemma. Men bortförklaringar är den fjärde grenen och lika roligt att läsa om det, jag hade ett perfekt lopp och har inget att skylla på förutom att jag bara är pinsamt långsam.
Nice Världsmästerskap i Motala.
Först fick Motala det stora förtroendet att köra SM med en helt ny tävling, vilket de skötte bra. Året efter blev det också ett SM i misär som egentligen borde ha varit 750 meter simning eller duathlon. Istället fick vi harva runt 3000 km och vattnet va betydligt varmare än lufttemperaturen. Så det va faktiskt med stor tvekan och mycket skepticism  som anmälde mej till tävlingen efter att blivit uttagen. Min egen regel efter förra årets drama i Motala är att inte tävla i triathlon med öppen vatten simning i juni och jag ska försöka hålla denna regel. Det är alldeles för kallt i vattnet i juni och triathlon är ingen macho sport där det gäller att uthärda en kall simning. Hawaii är inte direkt någon sval simning. Men har det varit en varm vår så är det varmt i vattnet och det går bra att tävla i juni. Men huvudregeln är ingen triathlon i Sverige i juni, vilket raderar ut 1/3 av säsongen. Men va fan, våga ha mer tävlingar i juli istället. Augusti är knökfullt redan. Motala är en liten skitstad som verkligen behöver Vätternrundan och Triathlon, Thoren har gjort en riktigt fint jobb. Enkelt och smidigt med nummerlappar och expo. Att team Sportia har ensamrätt på Vätternrundan och VM gör det enkelt och lite tråkigt. Slipper spendera massa pengar och tid på intressanta grejor. Ett prerace möte som spåra ut i vanlig ordning med frågor på en femårings nivå. Förstår inte riktigt men mötet hade kunnat halverats. Alltid samma sak. Folk kan köpa Cervelo p5 men inte veta det mest grundläggande inom triathlon. Jag provade simningen och simmade 5 meter innan jag trodde att huvudet skulle sprängas av kyla. Det gick inte att fortsätta. Jag fick låna en simmössa och då gick det plötsligt mycket bättre i kylan. Helt överrraskad och förvånad att en liten och tunn gummisak kan göra så mycket i vattnet och kylan. Så nu kommer att jag alltid ha en fjollig simmössa på mej. Det blev dubbla simmössor på tävlingen såklart. 1500 meter och en senare start blev det vilket gjorde att man inte behövde stiga upp så blodigt tidigare. Vid frukosten laddade det argentinska proffset upp med sin familj Annars rätt lugnt på vårt ställe. Pumpade cykeln och hängde på en massa saker på cykeln. Vi hade inga fickor på våra dräkter eftersom det inte är långdistansdräkter. Så det fick bli lite eltejp på ramen med lite gel och ngn bar. Mycket snack om energi och sånt. Det finns många skolor om bästa energin och intag, men Generellt så är magproblem ett tecken på att man har för hög ansträngning så att kroppen inte kan jobba med att ta vara på energin. LIkaså kramp, ett tecken på för hög belastning under för lång tid. Men såklart finns det alltid undantag. Men jag köpte lite energvit och lasta på cykeln. Riktigt bra shit kan jag säga efteråt. 2 gels i löparpåsen blev det. Sedan va allt klart. Bara väntan inför att få simma i det kalla vattnet som hade blivit 14 grader till dagen i ära. Vädret va typiskt svensk sommar, perfekt med andra ord. 20 grader och typ vindstilla. Alla visste att idag skulle det går fort. Starta mitt i fältet och kände mej inte så taggad att simma aggressivt och snabbt utan min plan var att följa med och försöka komma igenom simningen smidigt och snabbt, Stökigt och nervöst va simningen ibörjan. Hamnade långt ut till vänster och gjorde en rätt stor usväng och på tillbakavägen hamnade jag för långt ut till vänster och blev tvungen att parera innan jag kom rätt. Misstänker att jag hade nog kunnat simmat en minut snabbare om jag hade kommit mer rätt och varit lite mer aggressiv. Men simtiden var bra och jag var rätt nöjd när jag klev upp ur simningen. Brukar ligga lång efter men ligger numer i klungan vilket är en bra förbättring. En snabb T1 och ut på cykeln, där jag naturligtvis strula med skorna och blev omkörd av en bunt cyklisterna. Det kostade mej nog 2 minuter ibörjan med strulet att få in fötterna i skorna. Jag hade inte förberett mej  på detta och behöver träna på det. Fick efter ett tag in fötterna i skorna och kunde börja trampa runt. I backen så cyklade jag om två stycken som tappade kedjan och suckade bara.Vilka puckon, sånt kollar man innan att cykeln är i fin form. Men så är det när man är snabb nog att komma upp med alla andra. Fick snabbt in ett bra flyt och hamra på rätt bra, låg 10 watt för högt första milen men tänkte inte så mycket på det, kände mej stark. Hela första varvet gick det rätt bra, många cyklister men inte riktigt så många som körde drafting. Snabb bana och lite vind gjorde att många körde för hårt på cyklingen. Det gjorde jag också. Andra varvet började jag känna det och i slutet av varvet stanna jag för att kissa, ibland är att bra att få stanna upp och vila musklerna för att sedan komma igen. Istället för att göra allt på cykeln. Före vändningenn på sista varvet som kom två svenska  age-group tjejer och körde om mej , snacka lite med varandra och fortsätta sedan med 2 meters lucka. Jag blev väldigt förvånad över detta. Såg ingen annan av svenskarna som kompiskörde på detta viset. Mötte de sedan då de hade vänt och de körde lika tight då De hade en plan och fort gick det också. Beundrar snabba tjejer, men folk som har en plan att drafta sig till medaljer är lite magstarkt, men tydligen så är det ingen som bryr sig. Jag säcka ihop på tredje varvet totalt. Hade inga krafter kvar. Sista milen va mest en plåga i dålig position. In i växlingen och skorna fick vara på, stappla ner till tältet och gjorde en långsam växling, ut på löpningen och benen kändes som bly. Inget löpsteg och inte heller någon kraft. Jag visste att jag hade kört för hårt ibörjan av cyklingen och fick nu sota för det. Försökte hitta ett bra tempo  men kom aldrig upp i någon bra fart Andra varvet gick rätt bra , hade ett bra flyt. Kom in på tredje varvet och nu började det bli riktigt jobbigt i benen. Trötta ben på sista varvet och men kom till slut i mål. Bra simning, tyvärr cykla jag för fort och tränat för dåligt för att kunna springa fort på löpningen. Trevlig tävling och bra arrangemang. Återkommer gärna.
Vätternrundan 2015 - den femte i ordningen också.
Senaste jag åkte runt Vättern var 2001 och då gick det en bit under 10 timmar, sedan dess har jag inte haft tid att köra Vättern och det har inte passat i mitt schema med verkligheten. Men i år var det dags för min femte runda och det blev lite speciellt måste jag säga. Det har hänt en del på 14 år och konstigt är det väl annars. Det är en mycket mer hets om tider och var och varannan kör i team. Det är nästan så att vi som kör solo är i minoritet. Nu är det kanske inte så i verkligheten eftersom det är massor av folk i olika nivåer. Men ibland känner man sig nästan som varböld som bara åker längst bak i dessa "proffsklungor" . Det vill inte heller ha draghjälp och det kan man också förstå. Jag håller helt med Fritz att man borde separera teamkörningen med solokörningen. Det skulle skapa en bättre vätternrunda. Dela upp det på två dagar och låta alla som har team för köra separat och de andra dag två . Då skulle det bli mer renodlat, men färre olyckor vet jag inte, verkar vara de i teamen som kraschar mest. Intressant att dom döljer stastiken på olyckor på vätternrundan också . Det är bara ett bevis på att det ökar och troligen blir allvarligare olyckor. Jag såg fyra olyckor under min färd och under mina fyra tidigare rundor såg jag inga . Så det har visst blivit betydligt värre och i år var det dessutom väldigt bra förhållande. Jag kan tänka mej hur det ser ut när det är lite värre förhålllande. Men till racet, kom iväg bra och hakade på ett göteborg lag som jag höll mej tätt intill under första 70 km, sedan vek de av in i depån. De ville absolut inte ha någon draghjälp och va rätt hårda på det.. Vi var ett gäng som låg bakom dom och surfa på. Sedan in i Jönköping och ut och fick lite medvind i morgonkvisten. Medvinden tillgtog sedan och jag höll ett hyfsat tempo fram till Hjo där jag bestämde mej för att stanna och kissa och fylla flaskan, ta två bullar och ta av lite kläder. Kände att det skulle funka rätt bra att springa en mara också . Steg på igen och hade turen att få köra ihop med ett ride of hope gäng.. i ett antal mil i bra tempo , men sedan fick en av dom punktering och hela gänget stannade. Då fick jag för första gången köra lite själv och det är liksom där jag känner mej mest trygg, solokörning är min grej och det kändes bra. Men bara efter några kilometer kom ett gäng och jag hakade på dom. Men sista 50 km hade jag lite svårt att hänga med och fick släppa och sista 20 km solokörde jag och njöt mest av de fina vägarna. Tidigare så körde man stora vägen sista biten, men nu vek man av och körde på mindre vägar vilket va roligare och finare. In och köa 20 minuter för att få sin medalj va inte riktigt så proffsigt tycker jag. Vätternrundan firade 50 år och jag skulle vilja se full statstik på tävlgande, brytande, ambulansutryckningar, benbrott, skallskador, kön osv.. men det vågar dom inte visa vilket är väldigt dåligt. Tävlingen består numer av svensk klassiker folk, folk som vill utmana sig själv, men mest av vita män i teamkläder som leker cykelpoliser och kör på sub tider. och återkommer varje år och lever för denna tävling Jag tycker inte man ska behöva vänta 20 minuter på att gå i mål på ett sånt här stort arrangmang och tycker inte alls det är prisvärt. Dessutom tycker jag att man utsätter sig själv för en väldigt stor risk när man kör vätternundan. Jag kommer igen om 10 år och ser hur det har utvecklats under den tiden.  
Mitt 20:e Stockholm Marathon och sub 3.
Några dagar innan blev jag lite förkyld men försökte sova bort det och på fredagen kände jag mej rätt okej men drömmen om en rekordtid var borta. Expot bjuder som vanligt på sämre giveaways år från år, minns hur det var ibörjan då man fick ett pastapaket och allt möjligt skit. Nu kom jag hem med en inbjudan till espoo och nummerlappen såklart. Inget regn i starten och en stor förhoppning om att prognosen skulle vara fel infann sig. Kom iväg väldigt bra och dundra iväg i ett rätt högt tempo, såg ledarbilen fram till strandvägen sedan så försvann den. Det gick riktigt fort ibörjan och jag kände jag mej pigg, men höll ändå ner pulsen så den inte rusade iväg utan mest bara försökte komma igång i ett högt tempo men på strandvägen hittade jag tempot och höll det rätt bra, medvind längs hela södermälarstrand va helt suveränt, sprungit där i motvind och det är inte roligt, troligen bättre med motvind på norrmälarstrand istället. Vid varvningen kändes det fortfarande bra. Likaså vid 25 km och passerade 30 km och det började bli lite segt, men hade ett bra tryck på södermälarstrand på andra varvet, tog det lugnt uppför västerbron och hade allt under kontroll , eventuellt på gång ett nytt pb. Norrmälarstrand gick bra och 35 km va klart, men sedan kom jag in i en svacka då jag hade lite problem att hålla uppe farten, och regnet kylde ner kroppen ordentligt så jag insåg att det inte skulle bli något pb och att 3 timmar gränsen var rätt lugn, slog av lite på tempot då och cruisa in på 2.58.57. Ett väldigt stabilt lopp och där jag va rätt pigg efteråt och återhämtade mej snabbt efter loppet.
Skärholmsloppet 2015
Roligt med mindre lopp och där det är så enkelt. Banan var rätt kuperad första km och en hög puls fick man direkt, sedan flöt det på bättre under nästa km och vid 2,5 km så fick vi springa igenom skärholmen centrum och det var lite festligt. Sedan ut igen på cykel och gåvägen. 3:e km pressade jag rätt bra, men i slutet av 4:e km kom en liten motlut och där tappade jag både fart och steg, säkert en 10 sekunder i koma där det inte gick speciellt snabbt. Fick upp farten igen de sista 800 meterna och kom in på 18,47 vilket är rätt bra med tanke på banan struktur. Inte speciellt  snabb. Men bra träning och jag hade nog kunnat springa snabbare för pulsen var inte rekordhög. Nästa gång ska jag kolla upp de sista 2 km av ett lopp om jag är osäker på sträckningen, så man kan planera lite bättre, detta är speciellt viktigt på ett 5 eller 10 km lopp. Det gäller att disponera krafterna rätt i slutet. På ett marathon spelar det inte alls lika stor roll. Ser fram emot Stockholm marathon på lördag och det kändes bra med detta lopp inför årets andra marathondrabbning.
Kungsholmen runt 1/2 marathon
En fråga på facebook, ledde till att jag fick överta en startplats från en väns vän. Helt underbart, dessutom har studenterna insikten i att man kan byta namn och det gjorde jag således. Blev seedad direkt efter eliten och kom iväg bra. Kände mej seg och trött i benen och ingen fart i kroppen innan tävlingen på uppvärmningen och tänkte, hur ska detta gå . Men jag kom iväg i ett stabilt 3.50 tempo och det kändes bra. Helt under kontroll och inte för hård ansträngning. Tuffa på första 5 km i ett bra tempo. Resterande 5 km var mycket kurvtagning och lite mer kuperat. Vid varvningen drog jag på och låg och pressa 3.44 i medvind och solen i ansiktet. Svetten flödade och jag insåg ännu en gång att jag trivs i värmen. Jag presterar bättre i värmen än andra och sämre än andra i kyla. Men det goda slutade efter drygt 2 km, då det blev skugga och motvind. Pressade stundtals sista kilometerna men halkade in på 1.22 och jag tog 2 placeringar under sista varvet och det är väldigt bra disponerat lopp. Spang dock ej negativt, men nära på . En riktigt bra genomkörare för att få tempo i kroppen. Nu bara lite finjustering innan maran, då ska det sannerligen gå snabbt.
Tvåa i RM i Duathlon
Igår kördes SM i Duathlon i Upplandsväsby, och jag kom in på en andra plats i H45-49, den största klassen. 2004 kördes SM:et senast i Upplandsväsby, jag var med då också och var i väldigt dålig form. men duathlon är väldigt rolig tävlingsform. Nu var det dax igen , förra året 3:a och året innan 2:a. Nu med ett gäng nya ungtuppar så jag skulle bli rätt nöjd med en tredjeplats var min tanke innan loppet. Fast egentligen ville jag bara köra och göra mitt lopp och se att cyklingen hade gett resultat. En riktigt djävla regnskur kom det innan start och nu har jag verkligen haft tävlingar med skitväder, hoppas på 30 grader varmt och vindstilla på stockholm Marathon. Jag är bättre i värme och tappar i kyla jämfört med konkurrenterna. Så är det bara. Men lyckligtvis så hann det bli uppehåll innan start och det rusades iväg i ett vädligt högt tempo. Det gick lite uför och runt 3 min per km. jag föll sedan ner i 3.44 tempo och kände rätt snabbt att det inte fanns något klipp i benen. Hasade runt i två varv och höll bra fart men inte någon toppfart och jag brukar vara lite snabbare än så här in på T2. Va på gång att göra en snabb växling men strula lite med glasögonen som immade igen. Ut på cykeln och nu skulle det avgöras hur vinterns träning hade gett resultat. Höll ett bra tempo och hög puls, blev omkörd av en kille efter några km, sen körde jag om honom i en uppförsbacke, därefter körde han om mej igen. Då passade jag på att pro-drafta på honom i cirka en km innan vägen svängde höger. Och vad är det då, jo man ligger på 10 meters lucka, helt laglligt och det är såklart en fördel. Jag fick ner pulsen nästan 10 slag och fick lite återhämtning. Men efter högersvängen så drog han på ordenligt och jag följde inte med. En krokig och lite kuperad bit de sista 8 km . En otroligt skön och bra cykelbana måste jag säga, inga stora backar utan mest pressa hela tiden. In i växlingen och gjorde en bra växling som kunde gått ännu snabbare men kom ut bra och hörde att jag hade någon i hasorna. Täntke att han kommer snart om för jag har inga krafter kvar, men efter 500 meter lossnade det och jag fick igång flytet i löpningen och kunde dra på och springa förbi några. Skön känsla och den andra löpningen gick också snabbare än den första. Vilket aldrig har hänt tidigare. En bekräftelse på ett bra disponerat lopp. Sacka ner lite i slutet och vände mej om och såg att det kom ngn , drog på ordenligt in i mål. För det visade sig sedan att det var nummer 3 i min klass som låg mej i hasorna. Tur att jag drog på ordentligt då. Han berätta att han kunde inte följa med mej uppförsbacken. Jag är rätt stark uppför. Det är en skön känsla att ha en stark löpning, hoppas jag får utnyttja den i Motala. Kul att komma på en andra plats iigen och ett bra arrangemang, skulle bara ligga helgen innan stockholm marathon får då är chansen för gott väder bättre och en bra warm-up inför Stockholm Marathon.
Boston Marathon 2015 - ett kallt äventyr nr 54
Jag hade rätt stora förväntningar inför loppet, kändes väldigt bra i kroppen under de två första dagarna i New York, men sedan började eländet. Jag visade min förbokade biljett till Boston och steg på bussen. Somnade en stund och lyssnade sedan på en ljudbok. När jag steg av och ställde mej i taxikön så insåg jag att detta inte var Boston ...utan jag hade hamnat i Washington DC. Helt fel håll.. Jag hade tydligen stigit på fel buss, trots att jag visade biljetten. Jag borde ha frågat osv.. men  jag tycker verkligen inte att alla passagerare ska behöva fråga om ditt och datt, men tydligen har vi inte kommit längre i detta fittland. Så det blev en dyr läxa , jag fick ta flyget till Boston och stressa till expot, va där 15 minuter försent, men som tur va så kunde jag hämta ut nummerlappen på morgonen trots att man inte kan göra det officiellt . Great. Boston visade sig vara en väldigt fin och välmående stad, jag är väldigt imponerad av staden och tyckte om den direkt. Handlade lite mat och gick till hotellet . Jaha,, på morgonen fick jag stirra runt och fråga på 4 olika ställen innan jag hittade två personer som delade ut nya nummerlappar. Jag fick den till slut och gick mot bussarna. Där vi blev visiterade innan vi steg på bussarna. Men det fungerade väldigt bra och där har lidingöloppet något att lära. Jag hittade direkt en buss att stiga på. En klassisk gul skolbuss som man brukar se på film , nästan en timmes färd innan vi kom fram. Och det påminde rätt mycket om NYCM och starten vid staten island. Ett ställe där man samlar löparna i tält några timmar innan start. Vi satt i tälten och väntade på starten. Kallt och tråkigt . Men till slut fick vi gå till startlinjen, sedan gick starten och vi kom iväg bra , nedför direkt från starten. Jag kände direkt att det inte fanns något klipp i steget och efter 10 km så var krafterna slut. Gårdagens resor och stress hade påverkat kroppen negativt. Jag hade dessutom inte hunnit äta och dricka tillräckligt utan fick göra det i slutet och det var tydligen försent. Höll ett skapligt tempo första 15 km ,, sedan så tappade jag kraft och fick göra ett besök på toan . Hamnade i ett koma land 15-30 km , mycket märkligt och det har aldrig hänt tidigare . 30 km passerade jag på 2.09 och bestämde mej då att jag skulle komma under 2.10 vilket betyder sub 5 min / km sista 12 km . Passerade den där grymma backen som inte alls var så farlig,lite längre än typ västerbron Hade bitvis svårt att hålla tempot men tänkte att det var sista 12 km på en ironman och då gick det lättare. Gled in på 3.08 och rätt glad åt tiden. Började frysa direkt och det tog ett tag innan vi kom fram till överdraget de delade ut.Sedan gick jag hem och det tog 3 timmar att få full värme igen, fast det är en annan historia.
Kvantumjoggen 2015
En riktigt bra genomkörare och studsa in som nr 26 i detta  lopp. Jag har sprungit detta 10 km tidigare några gånger på den gamla sträckan sen gjorde dom om den till två varvs bana och då kunde jag inte springa, men i år va det gamla sträckan igen med viss modifiering. Gillade den riktigt bra, kommer nog att springa dej på mina pass ibland. Förvånansvärt lite folk på startlinjen med tanke på massorna som lockades till premiärmilen. Dyrt och dåligt är premiärmilen i jämförelse med kvantumjoggen. Ett riktigt bra och smidigt lopp måste jag säga. Ingen trängsel i starten utan jag kom iväg i sansad takt , första km bara utför och 3,37 kunde noteras utan någon form av ansträngning, sedan blev desto mer kuperat och in i skogen. Men formen sen i höst håller i sig, jag är urstark uppför och rätt bra nedförslöpning också . Däremot så har jag fortfarande inte hittat flytet på platten, men kände i slutet av loppet en bättre frekvens och klipp i steget. Sen blev jag naturligtvis omsprungen av 3 ungtuppar under den sista km. Jag orkade i vanlig ordning inte svara. Jag är ingen löpare utan håller på med ironman och har man kvar mycket krafter på upploppet så har man disponerat loppet fel. Dessutom är det sällan det är några dueller på en ironman. Men jag är ingen vass avslutare heller. 38,21 och jag är nöjd med loppet och det var en riktigt bra genomkörare inför Boston, ser fram emot att få ställa mej på startlinjen i Boston och springa.
Premiärmilen 10 km i regn och rusk
Dagen bjöd på några fjuttiga plusgrader, regn och blåst, vilket gjorde att den snabba milbanan på djurgården inte va speciellt snabb denna dag. Taktiken va ganska klar, jag skulle springa på ett marathontempo och ta det skapligt lugnt runt banan. Men jag kom iväg som nr 3 första hundra meterna och hade ett 3,35 tempo, insåg att det gick lite för fort och saktade ner och då kom ett gäng och sprang om. Jag hittade ett bra tempo men klockan ville inte visa de rätta tiderna. Det gick långsamt, inget flyt i steget. Men rutinen tog överhand och jag insåg att detta var inte dagen att kolla på klockan. Motvind, segt och dåligt löpsteg, lite nedtränad och kasst väder. Många bortförklaringar men jag kom in på en 12:e plats i motionsklassen, vilket inte är något jag är stolt över. Jag borde springa i tävlingsklassen och jag såg att det gjorde jag förra året. Vet inte varför jag valde motion i år . Det var en bra genomkörare inför Boston , så nu gäller det bara att få ihop de sista riktigt bra passen inför tävlingen, sen är det bara att toppa formen.
The Tunnel Of Run
Årets unika lopp hette alltså Tunnelloppet och var en del av invigningen av Norralänken. Dåligt med seedning gjorde att det var inga mål med själva tävlingen för min del utan det var mest bara att lulla runt och knäppa bilder och se vad som hade gjorts och inte gjorts. Rätt så smidig start och det flöt på rätt bra fram till start. Vi kom iväg rätt bra också och det började med utförslöpning vilket va rätt skoj och då kunde man trycka på lite . In i Adidas ljusspel som visade sig vara det häftigaste. Så nu hade man förväntat sig en show igenom 10 km såsom på Midnattsloppet, men icke. Det blev en torftig löpning, dock väldigt kuperad och inte så rak, måste finnas skäl till att man har gjort tunneln sådär. Är det möjligen för att hålla ner farten. Annars verkar det rätt korkat att ha så kuperat. Risken för smällar i tunneln ökar kraftigt. Fast såsom på många andra håll så saknas det att man tänker till en extra gång. Som sagt målgång och ut i kylan igen, och själva logistiken efter målgång saknades totalt. Var bara väldigt trångt och tog en massa tid. Men det var roligt att få ha sprungit loppet, sprang loppet på södra länken 2007 eller när nu det var, det var faktiskt bättre.
Vintermarathon 2014
Jaha,, då var det dags för marathon igen och jag hade bestämt mej för att gå ut hårt denna gång och se hur långt det räckte, jag tyckte jag var i bra form. Höll på att missa starten då den låg en bit från nummerlappsutdelningen. Jag och en annan kille fick småjogga till starten och sedan hade jag problem med överdraget och fick sedan rusa till starten en minut innan vi sprang iväg.Det var egentligen aldrig ett problem, det är inget man kan skylla på . Det har hänt tidigare. Jag öppnade rätt hårt strax under 4 minuter per km men kände redan efter 2 km att det inte var min dag. Hade inget flyt i löpningen och banan gav inte utrymme för något flyt heller. Efter nästan en mil så kom Jonas L från Sala ikapp mej och vi sprang jämsides under en mil ungefär. Det var rätt så trevligt. Men sedan tappade han lite. Jag öste på runt 4 minuter fram till 30 km sedan började det som vanligt att ta emot, men jag höll ett skapligt tempo och försökte fram till 35 km hitta tempot och tiden att gå under 3 timmar, men vid 35 km såg jag att det var omöjligt och skruva av på tempot och hasa mej i mål. Trodde att jonas skulle komma bakom mej , men han kom i mål 1 minut efter mej. Bra för gubben som är 5 år äldre än mej. Jag kände mej väldigt fräsch efteråt och dagen efter men istället drog jag på mej halsont, och då kan man alltid spekulera i om det låg latent under loppet och det var därför jag inte fick ut allt ur kroppen, fast 3.07 är rätt skapligt och en hyfsad till trots allt.
Sörmland Ultra 50 km 2014
Ett ultra och tekniskt lopp i terräng. Tänkte att det blir en bra genomkörare både styrka och uthållighet. Dessutom roligt. Det var ett helt annat lopp jämfört med för två veckors sen då jag studsa runt en 400 meters bana i 105 varv. Start och mål på olika ställen och det gällde att ta sig dit. Börja lätt med elljusspår och jag höll en bra fart med 1:a klungan i tävlingen, tror det var bara ettan som hade dragit, så jag låg topp 5 de första km innan det blev tekniskt i skogen,,, fan dom studsa iväg som kaniner i skogen.. Jag försökte hänga med men insåg att jag inte klarade av att hålla samma fart. Konditionsmässigt var det inga problem men jag har svårt i de tekniska partierna med mycket rötter och skit. Så folk kom ju ikapp och om mej i dessa partierna och det var rätt mycket sånt de första 25 km, sedan blev det grusväg och asfalt då dominera jag och tog placeringar. Kom upp till 14:e plats vid 35 km men sedan blev det tekniskt igen och folk sprang om mej. Alla är trötta vid det här laget så jag vurpade faktiskt 3 gånger under 5 km , mycket lera och jag bara gled. Jag klarade mej bra samtliga gånger, det var bara min klocka som slog av två gånger, kass konstruktion ,, nja.. det är förstås en garmin 620 och då kan man inte få allt. Det är inte riktigt tänkt att man ska vurpa och ta emot sig med händerna. Efter tredje gången så insåg att hur hopplöst det var och drog ner lite på tempot, började också bli rejält trött. När jag passerade 45 km så fick jag kramp i insida lår,, så jäkla ont att jag knappt kunde stå på benet,, jag kunde inte gå ,, fanns inte en chans. men jag ställde mej mot ett träd och strechta ,, det hjälpte så jag kunde gå/halta iväg och efter 20 meter löpte jag extremt försiktigt,, plattfota löpning,, men det tog bara ytterligare några hundra meter innan jag kunde gå på som vanligt vilket kändes extremt skönt. Sista kilometerna var mest en längtan till målet. runt 4.18 kom jag in på och tappade nog 10-15 placering mot nr 14 .. Men jag är extremt nöjd och det är fantastiskt fint naturlopp, kan verkligen rekomendera loppet och arrangemanget. Litet och gemytligt, väldigt bra stämning.
Spånga Ultra 6 timmar, marathondistans
Springa runt en 400 meters bana i flera timmar har jag aldrig gjort tidigare och var lite skeptiskt mot det. Men det funkade rätt bra och det är bara ett bevis på folk i grupp kan göra de mest tokiga sakerna. Jag höll ett bra tempo redan från start, lite avvaktande men bra tryck. Varven löpte på och det va många 6 timmars löpare som jag sprang om. Underlaget va skönt och inte så hårt för kroppen, men jag var lite sliten efter förra helgens LL så vid 35 km började jag tappa tempo men såg att 3 timmars gränsen var inom rimlig nivå .. Så jag kämpade på och höll ett skapligt tempo och när det var 4 km och 10 varv kvar så såg jag att 3 timmars gränsen var fixad. 2.59.15 är god marginal till 3 timmar och en genomkörare inför SUM. Då blir det full satsning
DN Stockholm 1/2 marathon
Det var massor av år sedan jag sprang detta lopp och loppet har växt otroligt mycket under dessa år. Det är roligt att se. Jag. Jag sprang och va hare och serva Trimaster under loppet, så vi gick ut lite för hårt ibörjan och jag försökte sänka farten men det var svårt, jag vet själv hur jag tävlar, jag går alltid ut stenhårt. Efter avstampet på kungsholmen så hittade vi rytmen rätt bra och km flöt på rätt bra tyckte jag i varje fall. Snacka lite med en tjej som också höll ett behagligt tempo. Serva med lite vatten och sportdryck också. Segt uppför tantolunden, men mycket folk som tittade, och sista två km försökte jag få lite liv och tempo i kroppen. Vid seglade in på 1.33.35. En skaplig tid och bra service efter loppet.
Hälsoloppet 2014
Jag sprang tävlingen förra året och blev verkligen imponerad av arrangemanget och stämningen. Årets upplaga var betydligt fler deltagare och lite sämre service enligt min erfarenhet, men fortfarande ett bra arrangemang mitt i veckan som inte kräver hela dagen i anspråk. Själva tävlingen finns inte så mycket att säga om, bra tryck och lite lätt utför första tre km och då kändes det bra, tappade sedan fart och tryck på slätlöpningen. 38,45 blev det och det är varken snabbt eller dåligt i min värld. Jag har inte tränat så mycket löpning i sommar av någon anledning och är således inte bättre. Jag hade en dröm om att springa under 37 minuter när jag anmälde mej till loppet och hade nog kunnat gjort det om jag hade tränat bra under sommaren, men det har varit en del annat. Hoppas kunna hitta trycket i steget igen lagom till Lidingöloppet. Jag kan rekomendera tävlingen till den som vill köra ett enkelt lopp utan större krav kringaktiviteter som paketerats så väl i dagens arrangemang
6:a i Stockholm Triathlon
Stockholm Triathlon är ett väldigt stort arrangemang som drar mycket folk och väldigt mycket tjejer, vilket är roligt. Dagen till ära var det uppehåll och sol. Lite svalt men 19 grader i vattnet så det var okej. Kom iväg rätt okej i simningen men vid första bojen var det en kille som började bröstsimma. Det är livsfarligt, risken för att få en spark är väldigt stor. Trodde faktiskt det var högre kvalitet på startfältet. Men efter det så var det bra, jag simmade om folk hela tiden och kände mej stark på simningen. Det var egentligen bara sista 300 meter som jag tappade lite fokus och fart då jag höll uppmärksamheten på uppgången istället för på själva simningen. Men förlorade nog bara några sekunder på denna okoncentration. Rent placeringsmässigt så gör jag ingen bra simning men jag hade en bra känsla och kände mej stark vilket bara har hänt en gång tidigare i år. Lång växlingstid på grund av att man måste löpa igenom hela området. Tur att löpning är min starkaste gren, men väl uppe på cyklingen och så kändes det bra men jag höll igen lite, ville inte köra slut på benen efter 10 km. Så första varvet gick mest i att analysera banan och se hur man kunde köra. Urusel asfalt på norrmälarstrand nära slussen, där gick det verkligen inte ligga i bågen. Andra varvet ökade jag lite och kunde pressa på utvalda ställen och hitta kurvtagningen galant. På tredje varvet ökade jag ännu lite mer och förökte göra så fort som möjligt på dessa ställen där det gick fort, tyvärr kom det ut rätt mycket folk på cykelbanan och det blev ett par onödiga inbromsningar och rulleåkning hade man kunnat gjort rätt bra om man hade velat. Men jag körde om rätt många under hela cyklingen, det var 4 cyklister som körde om mej totalt på cykeln. Cyklingen kändes extremt bra och hade fart, kadens, puls och watt under kontroll under hela tiden. Växling igen och denna gång så tog jag två killar på den nästan 4 minuter långa löpningen till själva ställningen. Ut på löpningen och började direkt plocka folk, 3,49 på första km och 3,50 på andra km, så jag öppnade rätt okej, låg och studsa sen runt 4 minuter och en marathonpuls, fick inte riktigt till löpsteget idag utan det gick lite trögt men det är ändå på rätt väg. På vägen mot slottsbacken tog jag två av mina konkurrenter sen hade jag bara slottsbacken var och jag lyckades hålla ett skapligt tempo så jag slapp spurta i mål utan kunde ta det lugnt in i målet. Rätt så välordnad tävling, förskräcklig medalj och dålig logistik när man väl kommit i mål, alla deltagare ska ju tillbaka till området och det borde vara en markerad väg tillbaka speciellt för deltagare. Så 2,22 och 6:a i H45-49 eller 44 totalt. Rätt nöjd med att ha utvecklats på cykeln, få se om jag kan höja nivån till nästa år på cykeln och simningen. Tävling nästa helg igen och jag ber till gudarna att det blir uppehåll och varmt, ska bli roligt och se om jag kan ha samma flow nästa helg.
Midnattsloppet 2014
Ännu en gång fick man tillfälle att springa midnattsloppet och det är allltid en stor folkfest. I år startade jag nästan längst fram och hade en väldigt bra position. Trots lång väntan och mycket onödigt pladder på speakern så kom vi iväg bra och tog det medvetet lite lugnt första km av loppet, men det gick ändå skapligt snabbt, första 3 km var lättsprunga men sedan gick det tyngre och mer uppför. Försökte sedan trycka på på platten igen, men det fanns liksom inget tryck i benen och pulsen bara rusade, så det blev en kamp att första hålla ett anständigt tempo istället. Efter mosebacke var det bara 2 km kvar och då ökade jag tempot rejält och försökte klämma ur det sista ur kroppen. 39.30 blev det och en 20:e plats i min åldersgrupp. Helt ok. Banan är inte lätt och det är inte speciellt enkelt att springa fort på kvällen i mörker. Lite hat-kärlek till Midnattsloppet men jag får nog springa nästa år så jag har 5 st midnattslopp och ett fint diplom 🙂
Första Genrepet i tre akter eller Sveriges första 1/2 Nice
Genrepet dök upp som en skänk från ovan mitt i sommaren. Efter att samtliga tävlingar blivit utsålda eller är så djävla dyra att brallorna trillar av, så passade Genrepet in perfekt i min kalender. Lång ute i Åkersberga och där det är som mest kuperat i norra delen av Stockholm gick tävlingen. Vi var inte så många men det var en bra och fin stämning som det lätt blir på mindre tävlingar. Tävlingsledaren gjorde en bra genomgång av banan. Det hade varit ett snäpp bättre med uppsatta kartor så man kunde se sträckningen och gärna med highlights på saker som man ska observera. Men det kommer nog till nästa år. Lugn och fin start, ingen trängsel men efter 300 meter låg det plötsligt en segelbåt i banan, hmm.. den är på väg ut eller in tänkte jag instinktivt, men den verkade stå still så vi passerade den på akter sida. Det var inga problem, visade sig sedan att den hade kört på grund och kunde inte komma loss. Det var inte så djupt för på ngt ställe så tog handen i botten, vet inte om det är tecken på dålig teknik. Upp på land och ut på bryggan, lite löpning och snubbla in i vattnet på den lilla kanten. inför det tredje varvet gjorde jag magplask istället. Och sista varvet bjöd på lite mer vågor än dom andra varven. Växling och ut på cykeln. Hög puls och uppförsbacke, alltid dålig combo och sen blev det brant nedför följt av en skarp högersväng. Men när man väl var ute på stora vägen kunde man hitta rytm och fick ner pulsen några slag. Efter några km ytterligare en högersväng mot sjöstaden eller vad det hette. Lite småkuperad väg ut mot vändningen. Tillbaka sen till korsningen och denna gång en vänstersväng. Här tycker jag vakten skulle ha stått för att vänstersvängar är det farligaste man gör som trafikant. Nu gick det bra på första varvet då bilarna stannade när jag kom. Sen körde vi ca 6-8 km på vägen och det finns inte så många ställen att släppa koncentrationen på utan det svänger och är lite kuperat. Vänder i en rondell vilket är underbart för då slipper man gå ner i fart så mycket. Tillbaka och svänger in på den norra infarten till Flaxenvik. En riktigt bra stigning, kort och brant. Sen lite utför mot själva varvningen. Tre varv och jag tog slut i benen efter 30 km, sen fick jag ta det lite lugnare i 10 km innan jag kunde trycka min sista krafter de sista 20 km. En krävande och rolig cykelbanan. Växlade lugnt och sansat och ut på löpningen som började starkt uppför och fortsatte att vara kuperad och så några hundra meter teknisk löpning i skogen innan det blev lite mer enklare löpning igen, nedför en brant backe och tvär högersväng.. Säger bara, lidingöloppet är rena rama Formel 1 banan jämfört med detta. sista 2 km innan vändpunkten var rätt flack och snabb löpning. Men tillbaka igen skulle man uppför den branta backen igen och det var krävande. Löpningen släppte efter första varvet och då hade jag också koll på banan och kunde studsa i över stenarna på den tekniska löpningen. Mötte Roland i den branta uppförsbacken på sista varvet och han såg grymt stark ut i löpningen. Jag sprang om några på löpningen och slutade totalt 5:a. Mycket bra och trevlig service efter målgång. Tävlingen var väldigt bra arrangerad och jag hoppas att det blir en repris nästa år. Jag gillar verkligen mindre tävlingar där man inte behöver anmäla sig månader och år innan det är dags att stå på startlinjen.
SM Olympisk distans i Västerås 2014
Efter ett misslyckande i Motala med kyla och regn, bestämde jag mej för att köra i Västerås, blev sedan sjuk och frisk först 3 dgr innan tävlingen. Bedrövligt, det har inte riktigt varit mitt år i år. Trodde jag var sent ute men kö för att checka in cykeln, inga väskor i växlingsområdet men fula och meningslösa lådor var helt okej, märkligt. Sen naturligtvis kö för att lämna in väskan. 1 km promenad för att komma till starten. KÖ för att checka in på simstarten, 1,5 minut innan start var jag på plats, som tur va så brukar jag inte värma upp på simningen. Iväg rätt ok på först en 500 meter kort slinga med lite sjö och sedan upp på land och ner i kanalen mot växlingsområdet. Jag hade 1,8 km på min klocka på själva simningen men jag tror inte den är så exakt, 31 minuter tog det. Lite halvkass teknik och inget flyt direkt, inte speciellt ofta man har en bra simning. Långsam växling och strul med våtdräkten, flippade med klockan också. Ut på cykeln och började pressa, gick väldigt bra ut mot själv vändningen, men kände att ngt var fel, så här bra har jag inte blvit tänkte jag. Mycket riktigt, på hemvägen var det motvind och 30 km krävde många watt för att prestera. Cyklingen var 5 varv och jag tog mellantider varje varv och rätt intressant att läsa ut det, jag förlorar kadens för varje varv och det någonting jag måste förbättra. Jag hade 0,923 av min ftp och det är okej, hade nog kunnat vara bättre om jag inte hade varit sjuk. Ut på löpningen och en extrem hög puls första 3 minuterna, sedan sega den ner lite men låg konstant på 170 och det är väldigt högt, hade inte klipp i steget heller. Kändes mest som jag bara var andfådd och inte fick ut blod i omloppet på ett bra sätt, vilket säkert är förklaringen till att jag hade hög puls. Kroppen i chock efter en slitsam förkylning som troligen tog rätt hårt på kroppen. Löpning imorgon så vi får se hur kroppen svarar på det. Men rätt rolig tävling, bra banor och hyfsat arrangemang, men det finns mycket som går att förbättre. Allt låg huller om buller när jag skulle hämta ut väskan och skorna från simstarten. Rent organisatoriskt behöver arrangemanget bli bättre för att få nöjda tävlande.
Stockholm Marathon 2014 och sub3
Perfekt väder och rätt lite vind gjorde att det blev ett snabbt lopp för många i årets Stockholm Marathon. Hämtade ut nummerlappen redan på torsdag och det var bra, fattigt med goodies och det blir sämre för varje år. Märkligt att inte sponsorna delar ut mer skit till oss löpare. Nåja, man ska inte kräva så mycket för 985 kr. Om det är inflation på något så är det startavgifter, man betalar ruskigt mycket mer och får betydligt mindre. I år fick jag starta en startgrupp bakåt, men jag lyckades få en riktigt bra start, första km på 3,53 och sedan 3,434 och 3,43 innan jag lugna mej till 3,54. Kändes väldigt bra och hade kunnat hårdare men Marathon är lång och jag har lite erfarenhet av att öppna för hårt. Så jag höll runt 3.50-4.00 min per km och rätt låg puls. Det kändes bra och västerbron höll jag igen lite extra för att spara krafter. Varvningen gick bra och vid halva loppet hade jag ett exakt 4 min tempo. Ute på Djurgården började det kännas i benen men de va fortfarande fräscha och jag hade ett bra steg. Södermälarstrand på andra varvet är ingen lek och nu började det ta emot. Men jag höll ett bra tempo. Tappade lite i fart men ingen katastrof. Uppför västerbron va jag stark men sedan hände något. Tappade fart och puls. Och vid 35 km var jag rätt trött och hade inte det sista att ge för att göra ett nytt pb. Slog av lite på tempot och koncentrera mej på att hålla sub 5 min. Låren började göra riktigt ont och jag va nog inte riktigt full återhämtad från Ironman Lanzarote. Stappla in på 2,58 och det kändes väldigt skönt. Visste att jag hade den här tiden redan i Paris och det var en snabb bana, men nu fick jag bevisa att det är så också . Mitt 19:e Stockholm Marathon och 50:e Marathon. Och nu vila efter 3 veckors tävlande.
SM i Duathlon 2014 och 3:a
en riktigt varm och het dag var det när SM i duathlon avgjordes i Knivsta. Kul att se eliten dra iväg i högt tempo. Intressant att se Fredrik Swahn ta fel cykel vid växlingen. En sådan rutinerad kille ta fel cykel. Kände mej lite snorig och inte helt 100 % och någon sekund innan start så jag va väldigt tveksam och loj, men när starten gick så blev jag inklämd direkt och irriterad.. men hittade mitt tempo efter några 10-tal meter. Öppnade på 3.37 , kändes helt ok. sedan 3,33 , 3,44 på tredje och kuperade km. Växlade inte på ett snitt på 3,41 och det kändes bra. Pigg i benen och inte alls stumma som föregående år. Det blåste en del 16 km/h enligt klockan. Pressade hårt och så mycket jag kunde, kände mej bekväm i kurvtagningen, men vi varvningen kom Odd om med sitt dischjul. Han är stark och speciellt i motvinden. Andra varvet hade jag ingen att köra emot men hög puls och många watt gjorde ändå att tiden blev 2 minuter sämre än föregående år. Mycket märkligt, men jag får skylla på att jag tävlade förra helgen och att det ligger kvar i benen. Andra löpningen gick också rätt snabbt, 3,43 i snitt och jag hade kommit ifall tvåan om banan hade varit 1 km längre.. NÅja.. måste lära mej cykla snabbare. Bra tävling med bra priser och speciellt roligt när vädret var bra, sen puttra jag hem på cykeln kan konstatera att norr om stan är väldigt platt, kanske något för mej som behöver träna på det.
Ironman Lanzarote 2014 och min 10:e
Andra gången på denna ö och på tävling, förra gången var första gången och nu visste jag hur hård tävlingen är. Alltid tidig väckning på en IM och en timme innan start va jag på plats, kollade cykeln och började göra mej i ordning. Kom lite sent till start och fick tränga mej fram i 65-75 min gruppen. Det fanns inte så mycket plats men hamna i mitten. Det kändes inte bekvämt.. men starten drog igång och det gick skapligt bra fram till första bojen, sen börja enländet. Kom ikapp folk och det va folk överallt och händer som gruffa på mej på benen. Inte någon hatisk stämning utan alla försökte göra det bästa av det hela. Men så börja någon att bröstsimma. Fy fan ,, det borde vara rött kort och avstängning för bröstsim på en Ironman. Det är livsfarligt att bröstsimma. Kämpade på i svenneklungan i nästan hela varvet innan det lossna. Jobbigt att inte kunna simma fokuserat i mer än några armstag innan det måste korrigeras. Andra varvet gick bättre, simmade lite krokigt sista 1000 meter såg jag på gps-klockan efteråt. Men jag hade bra tryck i hela simningen och det var roligt. Behöver bara bli några minuter snabbare och komma under 1.10 så slipper jag värsta klungan. Cyklingen, ja.. tror dom hade gjort om början och slutet av banan eller så har jag glömt hur det var. Men kände igen stora delar av banan. Jag körde lite för fort ibörjan och ryktes med lite, men kunde rätt snabbt lugna ner mej. Kom in ett bra flyt men blev rätt mycket omkörd på planmarken. Jag gillar verkligen banan och den är hård, mycket vind, brutalt snabb ibland. Stigningen upp till Haria gick som smör, satt ner och pumpade upp precis under min ftp. Colting-backen tog jag i innerspår. Stark i backen på låg kadens och mycket kraft. Väl uppe på toppen tog jag några placeringar då folk skulle ha sina special-need bags. Jag dundra ner och pressa rätt hårt utför, körde om folk där. Mot nästa topp och sedan 10 km utförkörning som var riktigt rolig, där körde jag också om en hel del folk. Väldigt snabb cykel, rulla ikapp de flesta med den. och över 70 km/h körde jag och den ville ha mer bara. Naturligtvis var det vindar som ryckte i styret men det är lika för alla. Sista milen hade jag ett hyfsat tryck, det gick segt ibland, men det är min svaghet, har inget bra tryck på planmarken. Avstickaren från stora vägen inåt landet, men grym motvind är inte rolig och efter det på det en väg med väldigt dålig asfalt. Nåja, det blev bättre sen och avslutades med den roliga kurviga nedförkörningen mot motorvägen. Förra gången va jag helt slut där, nu pressade jag ordentligt. Fun ! Jag körde min första tävling med effektmätare och det var riktigt bra. Jag höll mej inom de värden jag skulle och kan konstatera att jag är en klen cyklist. Visste det tidigare också men nu är det mer konkret. Ska bli roligt att få tävla mer med den. Ett riktigt bra verktyg. Bäckstedt hade fjärde bästa tiden och hade Norm Power på 344 watt, så då vet man vilken nivå man ska uppnå 🙂 Löpningen, då .. ja en långsam historia, borde passat mej med värme och plåga. Men all finsk SISU var borta. Jag ville bara i mål så smärtfritt som möjligt. Fördelen med att gå och springa i 5 min tempo är att man blir inte trött i benen på samma vis som en 3 timmars mara. Så jag är rätt pigg i benen idag. Kan behövas för att jag ska göra en bra tid på Stockholm Marathon.
Paris Marathon 2014
Perfekt väder, moln , lite sol och runt 15 grader, inte mycket till vind heller . Upplagt för ett rekordlopp i stora slag. Jag hoppas på att Buud också skulle göra en bra tid idag. Men what a Fuck.. Första km är lättlöpta och jag låg på stadigt 4 min tempo och låg puls, funderade lite på om jag skulle köra hårdare men låg kvar i detta tempo. Allting kändes bra och jag hade bara lite mentala svackor första 20 km. Nu löpte vi längs floden och efter 25 km började det rasera. Jag kom in i tunneln som var rätt lång och GPS signalen försvann efter tunneln så hade jag slut på fart. Låren var helt körda, de var som kex. Detta har hänt några gånger tidigare och då har jag kört cykel för sent inpå loppet. Och mina 15 mil förra helgen med bonk var nog inte helt optimalt för mej . Normalt är det vaderna som ska ta slut och de kändes av vid 39 km. Jag försökte hålla igång och vid 30 km såg jag att tre timmars vallen var körd. Kändes lite tomt, men jag försökte hålla igång och simulerade att det var en ironman,, bara nästa vätska station sen får jag vila osv.. Ville bara plöja igenom tävlingen, tyvärr inte mitt lopp idag och inte Buud heller. Vore roligt om man sprang lika fort på Ironman Lanzarote !  
Testosteron på Premiärmilen
Ingen premiär för mej men för många andra. Det var otroligt trångt och buffligt i starten, fick en bra skjuts av en kille som tyckte på mej i ryggen. Första km var lite stökig och den andra km gick 3 sekunder snabbare också . Hittade en skapligt flyt, hade stundtals ett bra steg och tryck i benen,, men kunde inte hålla hela vägen. Säcka ihop stundtals i ett 3,55 tempo men hade i stort sett ett bra tryck hela tiden. Märkligt bana, kändes som gick nedför hela tiden. Kändes igen omgivningen,, vårruset, bellamans, duathlon, sm i triathlon osv.. Höll ett bra tempo genom hela loppet och det kändes bra att gå i mål. Jag kände mej inte sliten men sur i kroppen och inte fullt återhämtad sen gårdagens vägg, det tar nog mer än 12 timmar att återställa alla nivåer i kroppen. Många duktiga löpare som var med och krigade idag, det räckte bara till en 136:e placering. 37.53 som den officella tiden blev.  Men det var ännu ett bra formbesked inför nästa helg. 
Stockholm Stadion Marathon
Efter en vecka på GC så var mina soldater slutkörda och så fortsätter han träna som vanligt, allt går på rött och den dåren börjar köra intervaller. Så jag blev tvugnen att skicka varningssignaler att mina soldater inte klarar av mera. Angreppen fortsätter. Nu sätter den token igång att springa i ett högt tempo och det räcker inte med att gluteus är varnad,, vi sätter in en PMS mage vid en högre fart och hoppas han bryter efter halva loppet.  - ja,, nu ... kanske han bryter 🙂 .. va fan,, han fortsätter och nu börjar kolhydraterna ta slut i kroppen och vaderna överansträngda.. Skit i magen all fokus på att underhålla och hålla funktionen i vaderna..  - skönt ,, nu är han klar,  va ,, ska han basta nu också... shit.. Det var kroppens version, nu kommer min version. Efter GC så har jag inte varit riktigt harmonisk och pigg i kroppen, troligen skulle jag ha tagit det lugnare veckan efter. Drog på mej en grym träningsvärk i gluteus dagarna innan loppet och igår blev det vilodag och det behövde nog kroppen, men redan igår tömde jag hela tarmen under dagen. och likadant imorse. Så jag hade inte riktigt ngn kraft och driv att köra hårt. Sedan så visade det sig att jag fick ont i magen vid ett högre tempo.. nåja,, går händelsen i förväg,, parkera bilen och sprang till starten insåg redan då att jag hade fel skor,, men hämtade ut nummerlappen och chansade att springa och byta skor. men när jag kom tillbaka hade just starten gått , de var på väg ut ur stadion. Jag frågade tävlingsledaren var starten var och drog igång.. kändes inte bra,, gluteus stretade emot,, och magen hade PMS smärtor eller vad jag inbillar mej är,, molande ont i magen och ökade vid högre fart,, hade inga större förväntningar då jag hade missat starten och kroppen inte kändes ok. Kom ikapp Bernhard och snacka lite med honom., innan jag drog igång i ett högre tempo.. Efter 12 km slutade gluteus att göra ont i varje fall, men magen var i otakt och jag var lite yr också insåg jag .. hmm.. kanske läge att bryta vid 21 km. tänkte jag.  Kämpade på varv efter varv, såg 1/2 marathon killarna och tjejerna gå imål, kände att det är bara hälften kvar av loppet. Såg alla gubbar och tanter som hasade fram så jag tänkte,, visst kan jag också hasa fram resten av loppet. Jag samlar också på marathon så det är bara att fortsätta. Det magonda försvann och det har troligen att göra med att kroppen och magsäcken hade förbrukat alla kolhydrater så nu gick magen på sparlåga och kroppen tillgodoser sin energi mest från fett istället. Så det gick bättre i den andra halvan av loppet.. Stundtals ett bra löpsteg. Försökte komma ikapp en kille under sista 5 km, men lyckades inte utan gick på sparlåga sista 2 km. Kom in på runt 3,30 och det är ok för ett bra träningspass, känner mej rätt pigg i kroppen faktiskt,, så det ska bli intressant att se hur det känns imorgon, om gluteus kommer tillbaka 10 gånger värre..
New York City Marathon 2013
En av The Big Five alltså, 13 år sen sist och nu solo och en helt annan resa än förra gången.   05.52 gick tunnelbanen till båten som avgick 05.45 När jag klev på tåget så va det bara svarta män och kvinnor på tåget och de börja prata med mej. Jag va lite avvaktande och svara att jag skulle springa maran. En svart stor kille satt och prata ut i luften på ett ganska harmlöst sätt men efter 3 stationer kom två svarta tjejer på tåget och den ena börja jiddra med killen som snackade. Det blev bråk och hon höll på att slå honom, men han va smart och gick av. Sen satt hon och åja sig istället och vi andra bara skaka på huvudet. Dom var kraftigt drogade både två. Bytte tåg och fick en lugnare färd sista 5 min, sedan staten Island ferry,, 30 minuter för en kort resa, undra hur många km det är över. Nåja.. sedan buss och den gick inte heller fort men man fick en bra bild av staten Island och där vill man inte bo heller.  Så två timmar färdväg och väl framme skulle man vänta i 3 timmar. Helt otroligt men troligen väldigt nödvändigt för arrangemanget. Så ett öppet tält .. halvlåg i tältet, blev lite kallt, men till slut så var det dags. Ställa upp på starten och väldigt tråkig start. Tyst nästan hela tiden. Fast det var bra att dom presentera top 5 löparna. Men det ska inte vara tyst när man står 20 min och väntar, fast det behöver inte vara som i sthlm , matas hela tiden med prat och info utan ngt mitt emellan. Nationalsången och kanon och sen igång. Mycket folk i start, var kom alla ifrån.. Kändes inte riktigt 100 heller, gick lite trögt i kroppen, men fick upp ett 4 minuters tempo och rätt låg puls. Kändes som en bra fart. första 10 km på drygt 40 min vilket är 1-2 min långsammare än en riktigt hårt satsande öppning. Hade lite schackperiod mellan 13-18 men sen så kom andra bron och snart följde 3:e bron och ner på första avenyn ..wow.. runnershigh.. öste på ordentligt och lyftes fram av folket i drygt 2 km. Fantastiskt känsla. Sedan så började det gå tyngre i sedvanlig ordning och jag tappade sekunder på kilometern, men kom igen och slog aldrig igenom som jag brukar göra ofta. Utan höll  ett bra tempo och vid 30 km såg det rätt bra ut för en tid under tre timmar. Tungt mellan 30-35 ,, men tappade inte så mycket fart.. vid 35 km fanns det fortfarande en chans och nu var det inte långt kvar. Fast när man sprang vid central park så var det sluttande uppför och rätt länge , där tappade jag fart och det gjorde att jag in kom under 3 timmar. Men jag höll ångan uppe och inssåg inte att chansen var förlorad förrän vid 41 km. Så sista km blev lite lungare. Med paceing eller musik i lurarna så hade jag varit under 3 timmar. Det fanns krafter kvar. Fast det är också lätt att säga eferåt. Men detta gav ett bra formbesked och jag är på rätt väg och har inte mycket kvar utan jag behöver verkligen lyfta cyklingen ett snäpp istället. .. ja, 3.02 ungefär blev tiden och rätt nöjd trots allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *